AxelsMamma och Oskars också

Så har alla överlevt även denna julen... Dagarna innan jul var Axel nästan alldeles hopplös (eller snarare väldigt full av hopp och spring) han kunde absolut inte stå stilla. Sova skulle han inte heller göra. Vi stannade länge hos mormor och morfar på lillejulafton, vi tog till om med på honom pyjamas innan vi skulle åka hem, men tro inte att han somnade i bilen. I princip hela vägen hem satt han och tjatade hål i huvudet på oss och funderade på allt möjligt. Sedan blev det ju då äntligen julafton. Turen hade kommit till att vara hos farmor och farfar denna gång. Inte riktigt hela skaran var med, det saknades tre barn, men det var ändå 7 kvar = gott om julklappar ändå. Axel var skeptisk mot tomten när han kom, han tyckte det var bättre att sitta i soffan och titta på Kalle Anka. Lillebror blev helt förtvivlad över den räliga gubben som kom in. Han vägrade att hämta några paket från den gubben... Axel ställde upp istället. "Oskar, det är min lillebror. Den tar jag!" Utdelningen för barnen var god, tydligen har vi snälla barn. Axel fick en radiostyrd Blixten, precis som han ville, men bästa paketen var nog ändå Super Mario Bros till DS:et. Det är nästan så att vi har fått införa spelförbud vissa tillfällen... Oskar fick en "el-gitarr" som båda barnen gillade. Passar den dansante lille herren alldeles utmärkt.

  
En skeptisk son (kolla in lockarna vid öronen...) och en helt upp i smöret...

Min utdelning var däremot magrare, dock fick jag ett par välbehövliga inneskor. Jag hade nog inte varit sådär jättesnäll under 2011. Jag får bättra mej detta året... När sedan julafton var över, trissades Axel upp över att snart var det raktetdagen också...

Nya året firades in med god mat och fyrverkerier, precis som Axel ville. Oskar tyckte det var måttligt spännande med fyrverkerier, det var mer spännande att få ha kåporna på sig.

Idag har Jonas börjat jobba igen, jag jobbar lite hemifrån och barnen är hos farmor och farfar. På onsdag börjar inskolningen på dagis för Oskar, helt otroligt vad tiden går fort... Ska bli intressant och se hur det artar sig. Idag har han feber och snorar något kopiöst, men det går nog över tills på onsdag...


Oskar övar inför dagisstatren på onsdag...

Vi hade kalas för Oskar i söndags, det var av någon konstig anledning ingen som ville komma förra gången. Dagen avlöpte utan några större problem, förutom ett och annat haveri från Axels sida. Det är däremot inget ovanligt, det spelat ingen roll vilken dag det är... Oskar fick en del kläder i sina paket och även en del leksaker. Han fick ju experthjälp att öppna, experthjälpen tyckte att Oskar tog lite FÖR lång tid på sig att öppna sina paket. Han fick en traktor med en bonde och en kossa och en gris på släpet, det måste ha stått Oskar med stora bokstäver på den. Han fick nämligen två stycken exakt likadana. Sedan kröp det fram att farmor och farfar hade tänkt att ge honom en likadan i julkapp. Det stämmer säkert att det kan ha stått Oskar på traktorn eftersom den spelar olika melodier och Oskar gärna "dansar" när han hör musik. Prinsesstårtan avskaffade vi denna gången med tanke på att vi åt prinseesstårta för 20 personer (nästan i alla fall) för två veckor sedan. Vi var inte ett dugg sugna på tårta...

Oskars allra första födelsedag började med presentutdelning i sängen och han blev så glad över att presenterna var till honom.



Sedan var det till att ringa runt till gästerna och säga att dagens kalas är inställt pga kräksjuka. Inget roligt alls! Axel började kräka på fredagkvällen och sedan höll han på i princip hela natten. Vi var aningens möra när det var dags för Oskars födelsedag. Tvunget var ju att äta prinsesstårta till eftermiddagsfikan, vi hade tårta till 20 personer... Födelsedagsgrisen tyckte tårtan var måttligt god. Det var roligare och sitta och krama den i handen och kladda den över köksbordet...



Vi flyttar fram kalaset två veckor och hoppas att vi inte har åkt på en ny omgång av kräksjuka.

Imorgon fyller alltså lillfisen 1 år! Helt otroligt vilket år vi har haft.

Det är ju mer än en veckan sedan jag var på sista kurstillfället, men jag publicerar idag.


Platta med familjens namn som korsord


Kulset - halsband, örhängen och ring


Plexiglas - hänge och ring


Hängen till barnen

Helt plötsligt har det då både blivit höst och nästan lite vinter med. I lördags när vi vaknade hade det vid något tillfälle varit 2 grader kallt... Förra helgen var det ju nästan 20 grader varmt... Så helgen har tillbringats i trädgården med att räfsa löv och plocka in trädgårdsmöblerna och annat som har stått ute. I lördags var vi även i väg på kemins dag, Axel ville träffa draken Berta igen. Han tycker det är så spännande att exprimentera, både med sånt som går och inte går. "Jag vill experimentera genom att hälla saft i ditt kaffe. Jag vill se vad som händer..." Jag kan berätta vad som händer, jag kan inte dricka mitt kaffe och du har ingen saft kvar... Inget kul experiment alltså...

Igår började första veckan med 40 timmars arbetstid, vet inte riktigt när jag jobbade 40 timmar en vecka sist. Kan tänkas att det var någongång under 2008...Känns konstigt.

Idag har vi varit i väg på årets orienteringstävling. Jonas kutade och jag gjorde det jag var bra på, tog hand om barnen. Det är inte värt att ge sig ut i skogen helt själv utan hjälp... finns viss risk för skallgång eller åtminstone maxtid. Axel sprang knatteknat med farmor och sedan väntade, väntade och väntade vi på att Jonas skulle komma tillbaka. Det tog så lång tid att Axel hann bli orolig att Jonas hade sprungit bort. Vi försökte övertala honom om att farfar skulle leta upp honom, för han startade efter Jonas. Axel trodde inte riktigt på detta. Resultatet låter vi vara osagt... Oskar gjorde som vanligt, totalvägrade att sova när det händer för mycket runt omkring, man kan ju missa något. Det roliga är att han är ju inte direkt jobbig, han bara skrattar och ler, charmar omgivningen.

När vi kom hem var det dags att ta ett krafttag mot ogräset i rabatterna, gräset växer för tusan bättre där än i gräsmattan. I gräsmattan finns ju bara annat ogräs... När vi var ute, satt Oskar rakt upp och ner i vagnen och somnade, utan napp eller lejon. Då var han trött...

Vi drog med hela familjen till BVC igår. Oskar hade tid för det ordinarie BOEL-testet som görs vid 8 månaders ålder (hej å hå, vad tiden går...). BOEL-testet gick bra, silverklockorna intresserade och den röda staven hamnade så småningom i munnen. Allt var som det skulle, skelar gör han inte heller (tur är ju det, hans mamma har ju aldrig klarat av BOEL-testet, och hon är 32...).

Vi passade även på att väga och mäta honom när vi var där. Vid ett enda tillfälle (när ammningen strulade och innan vi la ner det) har han gått ner i vikt, då var han två veckor gammal. Vid alla andra tillfällen som vi har varit och vägt och mätt har han gått upp allt mellan 300-900 g och ökat längden med minst 1 cm. Denna gången hade han ökat 2 cm på längden och gått ner 20 g. Han är inte riktigt lika hång på maten och det räcker oftast med bara 5 mål på en dag, tidigare gjorde det ju inte det... Han rör sig ju rättså mycket mer också. även om han inte kryper så har han andra sätt att förflytta sig på, rulla, putta sig bakåt och hoppa på magen... alla sätt ät bra utom de dåliga... Men allt var normalt och vi skulle inte oroa oss.

Förra veckan var vi i väg på en liten semester, i Västervik med kompisar. En av dagarna åkte vi till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld, på min födelsedag men jag fick inte gratis inträde i alla fall. Dom tyckte nog inte att jag såg ut som om jag vore 12... Axel tyckte det var spännande med alla småhusen, precis som jag tyckte förra gången jag var där för ca 25 år sedan.



  
Detta tyckte jag var så kul, för när Axel började gå på toaletten vägrade han sitta på "stora" ringen för han var rädd att han skulle trilla ner i hålet...


Det var såhär som Oskar tillbringade sin tid i stugan... om han inte hade hittat sladden till TV:n vill säga.

  
Mina små älskade pojkar ♥

Sen sist, vet knappt när sist var..., har vi hunnit med att fira midsommar, några vändor på BVC, planterat en massa nya växter, målat vissa delar av huset (knutar och grund) och massor med andra saker. Bloggen hinns därför inte riktigt med. Midsommar firades traditionsenligt med sill, potatis och jordgubbar på det. Alltid lika gott!

Oskar växer så det knakar. Vi var på BVC när han var ungefär 7 månader och han vägde då mer än vad Axel vägde när han var 12 månader... Men enligt BVC-sköterskan är han inte för stor, han är normal... Axel bättrar inte på sin vikt nämnvärt med en väldigt märklig syn på mat. Han är hungrig men efter två tuggor är hans mage mätt.

Annars gissar jag att det mesta är sig likt här. Semestern närmar sig och sedan börjar jag snart att jobba igen... 1:a september, jag vet inte hur många dagar det är dit, men jag gissar att min man har stenkoll på detta...

Jag passade ju på att gå fortsättningskursen på silverkursen. Det blev ytterligare 7 intressanta veckor. Några fler namnstavar blev det och lite till:

        
Nya ringar med pinne och guldkula                                     Namnbrickor till Axel och Oskar

  
Plåtringar med guldkulor, en tunn och en tjock

Anledningen till att jag gjorde brickorna till Axel och Oskar var att Axel inte kunde begripa hur man nu skulle få tag på smycken, nu när jag inte skulle göra egna HOS Klippan mer...

Äntligen kom vi iväg, i lördags var vi uppe på vår bröllopspresent. Vi flög (gled) ballong. Jag vet inte riktigt hur man ska förklara det, det var inte pirrigt eller nervöst. Man skulle kunna säga att det var häftigt (men inte häftigt som i fräckt) och fridfullt. Vi träffades i Lund 0530, sedan lyfte vi strax efter 7, flög en timme och landade i Sjöstorp. Så numera är jag dubbad till Markgrevinna av Sjöstorp... Framemot eftermiddagen var vi mer än lite möra... Men härligt var det, nästan två år efter bröllopet!


Markgrevinna av Sjöstorp

        

Ballongturen blåste även denna gången bort. Vi ska prova på lördag (21/5) igen. Vi hoppas på bättre tur då. Tidigt måste vi upp i alla fall... Vi flyger i soluppgången...

Hejsan hoppsan det var ett tag sedan tydligen...

I onsdags var i alla fall jag och Axel på 4-årskontroll. Det gick alldeles utmärkt men BVC-sköterksan tyckte att han skulle äta lite mer... (med inrådan från mej...). Han är ju inte så stor, men han är som tur är, både kort och inte så tung. Talet funkar (jo tack jag vet), hör gör han (men ibland undrar man...), ser gör han, räkna och rita kan han. Han ritade en fin bild av pappa, han fick grön kropp och armar och ben, gult hår och gula händer och bruna ögon och mun. Han (Axel, inte pappa) fick även balansera på en planka. Alla övningarna gick bra och som belöning fick han en penna som lyser när man ritar, går att blåsa såpbubblor och att stämpla med. En fantastisk penna alltså!

Imorgon är det tänkt att fira Jonas och att åka till Skånes djurpark, årets premiär. Och på söndag verkar det vara dags för vår ballongtur... Det är ju snart bara två år sedan vi fick den... Första gången vi var inbokade hade vi nog blåst iväg till Sibirien eller något annat trevligt ställe. Sedan blev jag gravid och då får man inte flyga ballong. Så på söndag hoppas vi att det äntligen är dags. Ska bli så skoj, fint väder verkar det ju också bli.

Axel: Mamma, vilket telefonnummer har du när du gör smycken?
Axelsmamma: Mitt vanliga.
Axel: Vilket vanliga?
Axelsmamma: 070-xxx xx xx
Axel: Kan jag ringa det då?
Axelsmamma: Varför då då?
Axel: Så att jag kan tacka för kvällsmaten...